Semestern i korta svep
För att komma igång med bloggandet igen måste jag bara få ur mig några allmäna rader om semestern, så att man liksom kommer igång igen. Det blir så när det varit länge emellan, man vet inte var man ska börja skriva, så jag bara kör nu så släpper det säkert sen.
Första veckan: Mycket skön! Vi var hemma och tog det lugnt och njöt av att vara husägare och inte vara instängd i en lägenhet en hel sommar.
Andra veckan: Vi var i Värmland och hälsade på min släkt. Min bror var också där samtidigt. En mycket liten sommarstuga är paradiset på jorden en fin sommar, men nu regnade det i princip konstant. Tre familjer på liten yta med tre stycken livliga och understimulerade barn tillsammans med sex vuxna som försöker samsas om mat och husrum kan locka fram Noréntendenserna hos de bästa av familjer. Vår familj visade sig inte vara nåt undantag utan veckan blev ganska jobbig och inte alls så vilsam som man hoppats.
Därefter mellanlandade vi hemmai Örebro där jag och Svärfar med bistånd även av Johannes, byggde ett trädäck. Det var riktigt kul och blev väldigt bra. Ett stort lyft för vårt lilla hus.
Sen bar det av till Rättvik. Vi hade prickat in Classic Car Week som säkert är ett fantastiskt trevligt arrangemang om man deltar i det och är intresserad av gamla bilar. Nu är vi inte speciellt intresserade av det, utan det var mest irriterande med alla trafikstockningar. Jag, som tidigare har trivts väldigt bra i alla år i Rättvik, hade den här gången svårare än innan att anpassa mig till att bo hos Elins Mormor och Morfar. Vi konstatarade att en vecka där numer är lite för mycket för alla inblandade.
När jag kom hem igen åkte jag på en alldeles förstklassig matförgiftning som sänkte mig i över en vecka med hög feber och lös bajs. Till slut blev det akuten och där konstaterades en bakteriell förgiftning som även börjat sprida sig till blodet. Jag fick penicillin och tillfrisknade tack och lov ganska snabbt.
Har då detta varit en skitsemester frågar du dig, käre läsare. Det vore inte helt missvisande att svara ja på den frågan. Dock fanns det ett allt annat överskuggande glädjeämne som gör att man trots allt känner sig ganska nöjd - vår lilla solstråle till dotter. Hon har varit helt fantastisk hela tiden och spridit stor glädje varhelst hon kommit. Att hon sen suger musten ur en ibland med sin obändiga vilja och energi är intet jämfört med all den energi som hon tillför bara genom att vara som hon är.
Tack och lov för henne! Nu kommer hösten och jag ska snart få ta mig an henne på heltid. Jag se fram emot det!
Första veckan: Mycket skön! Vi var hemma och tog det lugnt och njöt av att vara husägare och inte vara instängd i en lägenhet en hel sommar.
Andra veckan: Vi var i Värmland och hälsade på min släkt. Min bror var också där samtidigt. En mycket liten sommarstuga är paradiset på jorden en fin sommar, men nu regnade det i princip konstant. Tre familjer på liten yta med tre stycken livliga och understimulerade barn tillsammans med sex vuxna som försöker samsas om mat och husrum kan locka fram Noréntendenserna hos de bästa av familjer. Vår familj visade sig inte vara nåt undantag utan veckan blev ganska jobbig och inte alls så vilsam som man hoppats.
Därefter mellanlandade vi hemmai Örebro där jag och Svärfar med bistånd även av Johannes, byggde ett trädäck. Det var riktigt kul och blev väldigt bra. Ett stort lyft för vårt lilla hus.
Sen bar det av till Rättvik. Vi hade prickat in Classic Car Week som säkert är ett fantastiskt trevligt arrangemang om man deltar i det och är intresserad av gamla bilar. Nu är vi inte speciellt intresserade av det, utan det var mest irriterande med alla trafikstockningar. Jag, som tidigare har trivts väldigt bra i alla år i Rättvik, hade den här gången svårare än innan att anpassa mig till att bo hos Elins Mormor och Morfar. Vi konstatarade att en vecka där numer är lite för mycket för alla inblandade.
När jag kom hem igen åkte jag på en alldeles förstklassig matförgiftning som sänkte mig i över en vecka med hög feber och lös bajs. Till slut blev det akuten och där konstaterades en bakteriell förgiftning som även börjat sprida sig till blodet. Jag fick penicillin och tillfrisknade tack och lov ganska snabbt.
Har då detta varit en skitsemester frågar du dig, käre läsare. Det vore inte helt missvisande att svara ja på den frågan. Dock fanns det ett allt annat överskuggande glädjeämne som gör att man trots allt känner sig ganska nöjd - vår lilla solstråle till dotter. Hon har varit helt fantastisk hela tiden och spridit stor glädje varhelst hon kommit. Att hon sen suger musten ur en ibland med sin obändiga vilja och energi är intet jämfört med all den energi som hon tillför bara genom att vara som hon är.
Tack och lov för henne! Nu kommer hösten och jag ska snart få ta mig an henne på heltid. Jag se fram emot det!
Kommentarer
Trackback
