BBQ hos Djingis Khan
Jag antar att många av er känner till stället. Djingis Khan, Mongolisk Barbeque på Sveavägen i Stockholm. Jag hade hört att det var bra, men inte mer än så. Vi bodde vid Hötorget, jag, Jonas på företaget och pappa, som hade fått rycka in eftersom Marcus precis blivit pappa och Jonas A var på bröllopsresa. Det blev en upplevelse för oss lantisar.
Det började som vanligt med att vi fick bordsplacering och slog oss ned med menyerna. De hade själva BBQ-buffén som en special och alla tre bestämde sig för den. Fast först var det soppa, som i princip var vatten med lite bôs i. Sen stegade vi alla tre fram till buffén, någorlunda självsäkra. Där mötte oss dock bara massa rått kött och otillagade råvaror. Förvirrat tittade vi oss omkring och insåg relativt snabbt att de som stod i kö i ena änden av restaurangen gjorde det till en slags stekplatta där en kock, som mer påminde om en zen-buddhistisk munk stod och stekte allsköns ingredienser på en stor stekplatta. Aha, man tar maten rå och munken steker på den. Coolt. Jag började lassa på ett berg av mat som, när jag tagit av allt. skulle imponeraty på självaste Djingis Khan om han varit där. Om han nu var stor i maten. Vilket jag av oklar anledning har en känsla av att han var.
Så långt var det lätt. Men det var inte färdigt där. Först var man tvungen att gå till såsstationen. Där stod en dam som till utseende och sätt mer verkade som om hon delade ut maten i ett Nordkoreanskt fängläger än på en restaurang på Sveavägen. Hon hade sex burkar med sås, med en prydligt handtextad skylt på varje burk, beskrivande dess innehåll. Jag gick fram och börjde välja såser. "Jag tar av de där tre", försökte jag och pekade på vitlök, Hoi-sin och Chili. "SOYA!!!!" skrek tanten och jag vågade inte säja emot så jag sa "ja, ok, lite...." "OSTRON!!!!" skrek hon men nu började jag känna att jag får stå på mig så jag sa "Nej tack nu är det bra. " Tanten tittade på mig mycket skeptiskt och verkade till synes ovillig att lämna ifrån sig tallriken. Till slut lyckades jag i alla fall få tag i den och gick vidare till munken. Bakom mig hörde jag hur pappa, som kanske inte är världens mest frekvente restaurangbesökare, utan alltid har varit bra på att laga mat hemma, nu stod inför den lilla ettriga damen som vråjalde "CHILI!!!" och så vidare, medan han förgäves försökte värja sig. Såsstationsbesöket resulterade för både pappa och Jonas i en riktigt kryddstark måltid, medan jag lyckades värja mig något bättre och åt en mer normalstark portion.
Munken viud stekplattan lyckades någorlunda hjälpligt hålla isär portionerna även om jag fick en stor bifftomat som jag bestämt vet att jag inte tog, så helt vattentäta skott var det inte emellan. Det var, sammantaget, dock både en god och upplevelserik måltid som jag varmt rekommenderar till alla som har någorlunda stresstålighet och inte är allergiker, för stekplattan "kan innehålla spår av" i princip vadsomhelst.
Det började som vanligt med att vi fick bordsplacering och slog oss ned med menyerna. De hade själva BBQ-buffén som en special och alla tre bestämde sig för den. Fast först var det soppa, som i princip var vatten med lite bôs i. Sen stegade vi alla tre fram till buffén, någorlunda självsäkra. Där mötte oss dock bara massa rått kött och otillagade råvaror. Förvirrat tittade vi oss omkring och insåg relativt snabbt att de som stod i kö i ena änden av restaurangen gjorde det till en slags stekplatta där en kock, som mer påminde om en zen-buddhistisk munk stod och stekte allsköns ingredienser på en stor stekplatta. Aha, man tar maten rå och munken steker på den. Coolt. Jag började lassa på ett berg av mat som, när jag tagit av allt. skulle imponeraty på självaste Djingis Khan om han varit där. Om han nu var stor i maten. Vilket jag av oklar anledning har en känsla av att han var.
Så långt var det lätt. Men det var inte färdigt där. Först var man tvungen att gå till såsstationen. Där stod en dam som till utseende och sätt mer verkade som om hon delade ut maten i ett Nordkoreanskt fängläger än på en restaurang på Sveavägen. Hon hade sex burkar med sås, med en prydligt handtextad skylt på varje burk, beskrivande dess innehåll. Jag gick fram och börjde välja såser. "Jag tar av de där tre", försökte jag och pekade på vitlök, Hoi-sin och Chili. "SOYA!!!!" skrek tanten och jag vågade inte säja emot så jag sa "ja, ok, lite...." "OSTRON!!!!" skrek hon men nu började jag känna att jag får stå på mig så jag sa "Nej tack nu är det bra. " Tanten tittade på mig mycket skeptiskt och verkade till synes ovillig att lämna ifrån sig tallriken. Till slut lyckades jag i alla fall få tag i den och gick vidare till munken. Bakom mig hörde jag hur pappa, som kanske inte är världens mest frekvente restaurangbesökare, utan alltid har varit bra på att laga mat hemma, nu stod inför den lilla ettriga damen som vråjalde "CHILI!!!" och så vidare, medan han förgäves försökte värja sig. Såsstationsbesöket resulterade för både pappa och Jonas i en riktigt kryddstark måltid, medan jag lyckades värja mig något bättre och åt en mer normalstark portion.
Munken viud stekplattan lyckades någorlunda hjälpligt hålla isär portionerna även om jag fick en stor bifftomat som jag bestämt vet att jag inte tog, så helt vattentäta skott var det inte emellan. Det var, sammantaget, dock både en god och upplevelserik måltid som jag varmt rekommenderar till alla som har någorlunda stresstålighet och inte är allergiker, för stekplattan "kan innehålla spår av" i princip vadsomhelst.
Kommentarer
Trackback
