Föräldraskapets sidor

För en gångs skull har jag lite av ett behov av att "skriva av mig" känner jag. Det gäller relationen till barn i allmänhet och förstås till Stina i synnerhet. Stina har varit febersjuk av och till i en månad och efter två stycken sjukvårdsbesök, varav det andra på akuten, konstaterades det till slut att hon fått urinvägsinfektion. Mycket skönt med en diagnos och bara att sätta igång med medicinering av antibiotika.  

Tyvärr visade det sig att det inte var så bara. Stina totalvägrade att ta medicinen, den smakade illa och hon vill absolut inte ha den. Vid det laget var hon också så risig att det inte gick att muta med något, t.ex. glass, eftersom hon inte ens ville ha glassen. Åtesrstod två möjligheter: 1. Att blanda med något med risken att hon skulle få aversioner mot det. 2. Att tvinga i henne den. Jag försökte först lamt med att blanda med något, men Stina genomskådade mig direkt och blev allmänt orolig så fort jag ville att hon skulle äta något. När den reaktionen kom kände jag rakt in i märgen att det var fel väg att gå. Om jag lurade henne och hon fattade att jag lurade henne, då hade jag ju kränkt henne och gjort henne orolig för att jag skulle lura henne nästa gång.

Så slutligen tvingade jag i henne det under konstant förklaring om varför jag gjorde det och med miljoner kramar efteråt. Och även om det kändes jobbigt att tvinga henne att äta nåt illasmakande utryckligen mot hennes vilja kände jag mig ändå nöjd med det sättet att göra. Jag kände att Stina kunde lita på mig. När jag sa att hon var tvungen att ta medicinen för att bli frisk, då stämde det. När jag sen sa att hon inte behövde ta mer den dagen så kunde hon lita på det också.

Från och med nu ska jag låta det ännu tydligare bli en ledstjärna i mitt föräldraskap. Om obehagliga saker måste göras ska jag förklara det för Stina. Jag ska alltid vara ärlig så att hon kan lita på mig att när jag säjer att nu blir det inget mer obehagligt, då stämmer det också.

Det låter egentligen ganska självklart, men saker jag uppfattade som totalt självklara innan jag blev förälder har inte alltid visat sig var det sen Stina kom. Kan vara bra att påminna sig själv ibland om var man egentligen står. 


Kommentarer
Postat av: Karolina

Du skriver bra. Fortsätt gärna. Jag kommer att titta in. Hej!

2010-12-09 @ 06:38:51
Postat av: Johan

Tack Karolina!

2010-12-09 @ 21:07:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0