kyljohan

Alla mobiltelefoner nuförtiden och även en stor del av hemtelefonerna har ju nummerpresentation. Det står vilket nummer som ringer och det står även många gånger i klartext vem som ringer, om man har det i sin adressbok. Ändå svarar jag ofta med ett mycket frågande tonfall "Ja det är Johan?" även fast jag vet med stor säkerhet vem det är som ringer. Det händer att jag svarar med typ, "Tjena Oskar" men detta är då uteslutande till nära vänner och släktingar och inte ens då är det nog mitt vanliga sätt att svara. Istället spelar man dum och svarar som man inte visste vem det är fast man alltid - ALLTID - tittar på displayen först. Blir lite absurt ibland. Men jag verkar vara långt ifrån ensam om det heller. Jag tror att man upplever det som lite "fusk" på något sätt att man redan innan man svarat vet vem som ringer. Lite av en smutsig hemlighet som man gärna vill dölja. Till absolut ingen nytat eftersom 99,99% av mänskligheten under 87 års ålder vet att det funkar så här nu.

Men man kan faktiskt höra lite olika skolor. En del har lagt sig till med den lite mer nedåt-tonande hälsningsfrasen, där man alltså går ner i tonfall i slutet på meningen "Ja det är Johan." Det kanske egentligen inte är så dumt, då talar man ju med sitt tonfall om att jag vet, eller misstänker på sannolika skäl, vem som ringer men jag vill även informera om att det faktiskt är personen de vill prata med som svarade.

Nya tider, nya etikettsregler.