Etikett

Sverige är ju ett väldigt etikett-nervöst land känns det som. I vilken lite formellare middag som helst sitter det alltid ett gäng mer eller mindre nervösa individer som försöker att få ordning på alla skrivna och oskrivna etikettsregler. Man vill ju inte verka obildad, oartig eller stick ut på ett generande sätt genom att använda en två gafflar i fel ordning eller motsvarande graverande brott.

När man diskuterar detta är det nästan alltid någon (inte sällan jag) som påpekar att den enda riktigt viktiga etikettsregeln att hålla sig till är att det värsta etikettsbrottet är att påpeka att någon annan gör fel. Även om jag tycker att det finns en nyansskillnad mellan att lite diskret påpeka att någon som precis kom ut från toan med hela toalettrullen utrullad från byxlinnengen och bakåt kanske skulle kontrollera baksidan, och att frustande skälla ut någon som har soja på själva riset på en sushibit, tycker jag ändå att det är en väldigt bra tumregel att hålla sig till.

Men - riddle me this - om någon trots allt påpekar att någon annan gör fel och t.ex. jag sen påpekar etikettens gyllene regel för den urprunglige besserwissern - gör inte jag mig då skyldig till exakt samma etikettsbrott? Jag påpekar ju också att någon annan gör fel, vilket ju var det värsta brottet och just det jag tar mig friheten att tillrättavisa den andre för.

Se där, ett moment 22 som hade fått Joseph Heller att frustrerad slita sitt redan tunna hår.

Sprutlackerad

Det finns upplevelser i livet som liksom höjer känslan av liv. När man påtagligt känner att man är levande. Står med fötterna på jorden liksom. Rotad i myllan. Här ett exempel från de senaste dagarna:

Bytte blöja på Stina i morse. Hann precis ganska glatt konstatera att hon för en gångs skull inte hade bajsat, något som var och en inser gör själva bjöjbytet både lättare och trevligare för blöjbytaren. Knappt hade jag tänkt tanken och fått på henne en blöja förrän det kom en laddning i den alldeles nya blöjan. Här gjorde jag rookie-misstaget att inte vänta ut hela stormen utan tog av blöjan för att kontrollera det redan då ganska imponerande resultatet. Vilken rutinerad förälder/barnvakt som helst hade ju förstås låtit blöjan sitta kvar ett tag och vänta ut efterskalv, men jag inte bara hann få av blöjan utan jag hann även göra rent och torrt och fint. Precis när det var klart, men precis innan jag hunnit få på en ny blöja kom det ett rejält pysljud, ungefär som när man trycker till mycket kort på en tryckluftspump för cykeln. det var bara att konsatera att både mitt lår och stora delar av badrumsgolvet var redigt nerbajsade. Trycket var såpass imponerande att de längsta stänken mättes in på gott och väl en meter från ändalykten.

jaja man lär så länge man lever och såna gånger så får man verkligen veta att man gör just det i fulla drag -. lever!


Föräldralycka

När jag skriver det här ligger min underbara fru och sover efter att ha fått amma dottern hela dagen. Hon har gjort det med ett leende på läpparna varje sekund och ett förklarat skimmer runt sig. Det är en mycket lycklig mamma. Och ännu mer otroligt.-på magen har jag världens finaste dotter som ligger och snusar och sover och faktiskt snarkar lite också. Jag trodde inte att det skulle vara fullt så här härligt att vara förälder och jag tror inte att jag kan bli mer lycklig än jag är just nu.

Hon är här nu

Stoppa världen. Jag vill berätta för den att den aldrig mer blir densamma. 50 timmars helvete följdes av en oändlighet av paradis. Stina Andersson kom till världen igår med ett underbart skrik.

Nu är man där man inte har förstått hur andra kan vara. Helt uppslukad av och totalfokuserad på avföringsfrekvens och tecken på hunger.

Elin kämpade som en furie och jag har aldrig varit mer stolt över henne. Jag fattar inte att det går att göra det hon gjorde den här veckan. Och min respekt för min egen mamma och världens alla kvinnor ökade till en helt ny nivå.

Tankarna fladdrar och orden är svåra att hitta. Jag antar att vad jag vill säja är inte är mer komplicerat än - Välkommen Stina. Jag älskar dig redan.


Bäbisväntanskrivkramp

Inte blir det tätt mellan uppdateringarna på bloggen nu och jag får väl  på sedvanligt bloggar-manér be om ursäkt till alla mina miljoooner läsare som med andan i halsen väntar på nästa världsomvälvande inlägg. Men just nu går vi i väntans tider i uttryckets allra mest bokstavliga betydelse. 9 dagar över tiden nu och all mental energi riktas mot den nya personen som jag verkligen hoppas kommer nu snart.

RSS 2.0