Etikett

Sverige är ju ett väldigt etikett-nervöst land känns det som. I vilken lite formellare middag som helst sitter det alltid ett gäng mer eller mindre nervösa individer som försöker att få ordning på alla skrivna och oskrivna etikettsregler. Man vill ju inte verka obildad, oartig eller stick ut på ett generande sätt genom att använda en två gafflar i fel ordning eller motsvarande graverande brott.

När man diskuterar detta är det nästan alltid någon (inte sällan jag) som påpekar att den enda riktigt viktiga etikettsregeln att hålla sig till är att det värsta etikettsbrottet är att påpeka att någon annan gör fel. Även om jag tycker att det finns en nyansskillnad mellan att lite diskret påpeka att någon som precis kom ut från toan med hela toalettrullen utrullad från byxlinnengen och bakåt kanske skulle kontrollera baksidan, och att frustande skälla ut någon som har soja på själva riset på en sushibit, tycker jag ändå att det är en väldigt bra tumregel att hålla sig till.

Men - riddle me this - om någon trots allt påpekar att någon annan gör fel och t.ex. jag sen påpekar etikettens gyllene regel för den urprunglige besserwissern - gör inte jag mig då skyldig till exakt samma etikettsbrott? Jag påpekar ju också att någon annan gör fel, vilket ju var det värsta brottet och just det jag tar mig friheten att tillrättavisa den andre för.

Se där, ett moment 22 som hade fått Joseph Heller att frustrerad slita sitt redan tunna hår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0