kyljohan

När vi var på formexmässan senast påminde Johan Lindberg mig om en ganska kul episod från en av otaliga volleybollträningar från den tiden. Jag hade ett, mycket välförtjänt, rykte om mig att ofta glömma att ta med allehanda nödvändiga attiraljer till träningen. Det kunde vara allt från skorna till handduken. Jag genomförde åtminstone tre-fyra träningar i kallingarna eftersom jag glömt shorts. Favoriten var dock att glömma rena kalsonger och strumpor som man kunde dra på sig efter träningen. Det var därför mer regel än undantag att jag gick hem utan strumpor i skorna och utan kalsonger under byxorna, vilket inte är jättetrevligt när man, vrinkalla vinterkvällar, ska sätta sig i en golf som blir varm lagom tills man kommer hem. Vi kallade mycket politiiskt inkorrekt, detta tillstånd, kalsong-och strumplöshet för att "göra en turk".

Nåja, vid detta tillfälle hade i alla fall Johan "Limpan" Lindberg gömt undan mina strumpor och kalsonger, som jag för en gångs skull tydligen hade kommit ihåg att ta med. Han väntade sig nu, ivrigt och förväntansfullt, att jag skulle brista ut i en sedvanlig tirad okvädningsord och förbannelser över min egen tankspriddhet. Döm därför om hans förvåning när jag inte ens nämnde det inträffade utan bara helt resignerat drog på mig mina byxor utan kalsonger och mina skor utan strumpor, som att det vore helt självklart att jag hade glömt dom igen. Situationen blev ju smått surrealistisk för Johan som hade tänkt sig nån form av reaktion, som ett bus ju brukar locka fram. Så han fick helt enkelt sonika säja att "Det var jag som gömde dina kaslonger och strumpor" varpå jag muttrade nåt om att, ok, men nu orkar jag inte sätta på mig dom ändå och gick ut i den kalla bilen för sedvanlig iskall transport hem.