Märkligt tillfredsställande att veta hur saker funkar

Har ju köpt hus. I helgen fick jag äntligen igång TV:n. Det var ju en bedrift av begränsade proportioner kan tyckas, Men för mig var det ett viktigt steg i att känna mig som husägare på riktigt, att in i själen förstå tjusningen med att faktiskt äga sitt hem (även om banken kanske inte tycker att vi äger det innan vi betalt tillbaks till dom, men skit i dom, ni förstår nog) .

Förut har man ju varit van att, så fort något inte funkar, kunna ringa till huresvärden som förhoppningsvis har skickat nån som fixar problemet. Man har inte själv behövt krypa omkring och leta efter problemets rot i mörka vrår. Men nu finns det inte längre nån hyresvärd att ringa, så man får ta skeden i vacker hand eller vad det heter.

Så i fredags kväll, när boxen från Boxer kommit (paraboler måste från och med Boxers intåg vara i princip helt onödigt ocm man inte är storkonsument av Al Jazeira) och jag kopplade glatt in den i det enda uttag som fanns kvar effter vår helrenovering. Boxen sökte efter kanaler, men hittade nada. Jag bytte ut sladden för att felsöka, men ingen bättring. Då började det så sakta gå upp för mig att det enda fungerande antennuttaget suttit på en väggsnutt som vi fått borttagen i samband med renoveringen. Det fanns alltså inte längre nåt fungerande uttag. Och precis här hade jag antagligen gett upp i en lägenhet.

Men som sagt, nu fanns det ingen att ringa, så jag klättrade helt sonika upp på taket för att försöka följa antennsladden och se var den tog vägen. Efter att ha legat och krälat på taket med näsan i diverse hängrännor trodde jag mig veta att det faktiskt gick in en sladd i vardagsrummet. Och det var ju mycket riktigt en sladdända som hängde där. Och just i det ögonblicket föll poletten ner och jag insåg att sladden till det antennuttag som suttit på den lilla borttagna väggsnutten hade suttit på utsidan väggen, inte inne i som jag trodde, och att det helt enkelt var den sladden som hängde där. Då återstod bara att hämta det bortmonterade uttaget som låg ute i carporten och skruva i sladden där. Jag skruvade visserliugen i den på fyra felaktiga sätt av de fem möjliga först, men sen funkade det  ialla fall och kanalerna började strömma in.

Detta var en mycket omständlig beskrivning, men jag måste beskriva hela förloppet för att försöka förmedla vad jag nu kände. En helt ny förnimmelse av att på djupet förstå hur det hängde ihop. För den som av naturen är tekniskt begåvad är detta säkert något man bara fnissar åt, men för mig var det en stor tillfredsställelse. Det kändes som att man hade koll, var on top of things. En mycket speciell, och för mig mycket ovanlig, känsla. Så nu känner jag mig ännu mer tillfreds med att bo i hus, det kommer lösa sig med allt som krånglar.

Återkom för att se om jag har samma känsla när vi försökt koppla in tvättmaskinen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0