Trash-talk
I VM i fotboll blev Zinedine Zidane utvisad efter att ha skallat ner Marco Materazzi. Materazzi sa nåot fult till Zidane, oklart vad, men vi kan utgå från att det var något riktigt ordentligt otrevligt. Igår blev ÖSK-spelaren Nordin Gerzic utvisad efter att ha måttat ett slag mot Stefan Selakovic som också sagt något otrevligt. Versionerna går även här isär om vad det var han sa.
Jag har själv hållt på med volleyboll på en hyfsad nivå, division 1. Det förekommer även där vissa tråkningar. Jag har inget emot att slänga käft med glimten i ögat. Vid pokerbordet är det också en välkänd taktik att få någon ur balans genom att säja några ord i rätt läge.
Vad ska man då tycka om detta? I mina ögon är det helt ok att ifrågasätta någons skicklighet inom den idrott/spel man håller på med, att så att säja tråka någon lite för dennes egenskaper inom t.ex. volleboll. Man kan säja saker som att, "ge mig nästa pass, jag har en svag blockare emot mig här" och den typen av saker. Det är ju inget som kränker den spelaren på något annat område, än just det man för tillfället håller på med. Han är en svag blockare, inte en dålig person, en risig älskare eller vad det vara månde. Särskilt ok blir den typen av trash-talk när det sker med glimten i ögat, när det mer är fråga om vänskaplig munhuggning. Då är det till och med en kul del av spelet, som jag inte skulle vilja vara utan.
Däremot, låt det vara fullständigt klart: den som anser det vara ok att kränka någon på allvar bara för att man är på en idrottsplan, som anser att alla medel är tillåtna för att vinna, är i mina ögon inte värd vatten. Marco Materazzi är i min bok en liten människa och en loser, så mycket världmästare han är. Hur det är med Stefan Selakivic vet jag faktiskt inte, det var för spridda versioner om vad han sa, men jag kommer att ha ögonen på honom från och med nu.
Ska vi inte ta och enas helt enkelt om att vi ska behandla varandra med respekt även när vi är varandras motståndare? Det är dags att återupprätta ett slags gentlemannakodex, där det inte bara är att vinan som gäller, utan att vinna utan att gå över lik. Vi behöver ta bort hjältestatusen på dom som gör det och hylla sportsmannanda i högre grad än i dag.
Jag kanske låter som en moraltant nu, men jag är så jävla trött på det här fenomenet. Idrotten ska inte bli en arena för små människor att vältra ur sig all möjlig dynga från sina egna tillkortakommanden. Idrotten ska vara en god kraft i samhället där man får lära sig att ta sig fram med schyssta medel och med respekt för sin motståndare. Annars kan vi lägga ner.
Jag har själv hållt på med volleyboll på en hyfsad nivå, division 1. Det förekommer även där vissa tråkningar. Jag har inget emot att slänga käft med glimten i ögat. Vid pokerbordet är det också en välkänd taktik att få någon ur balans genom att säja några ord i rätt läge.
Vad ska man då tycka om detta? I mina ögon är det helt ok att ifrågasätta någons skicklighet inom den idrott/spel man håller på med, att så att säja tråka någon lite för dennes egenskaper inom t.ex. volleboll. Man kan säja saker som att, "ge mig nästa pass, jag har en svag blockare emot mig här" och den typen av saker. Det är ju inget som kränker den spelaren på något annat område, än just det man för tillfället håller på med. Han är en svag blockare, inte en dålig person, en risig älskare eller vad det vara månde. Särskilt ok blir den typen av trash-talk när det sker med glimten i ögat, när det mer är fråga om vänskaplig munhuggning. Då är det till och med en kul del av spelet, som jag inte skulle vilja vara utan.
Däremot, låt det vara fullständigt klart: den som anser det vara ok att kränka någon på allvar bara för att man är på en idrottsplan, som anser att alla medel är tillåtna för att vinna, är i mina ögon inte värd vatten. Marco Materazzi är i min bok en liten människa och en loser, så mycket världmästare han är. Hur det är med Stefan Selakivic vet jag faktiskt inte, det var för spridda versioner om vad han sa, men jag kommer att ha ögonen på honom från och med nu.
Ska vi inte ta och enas helt enkelt om att vi ska behandla varandra med respekt även när vi är varandras motståndare? Det är dags att återupprätta ett slags gentlemannakodex, där det inte bara är att vinan som gäller, utan att vinna utan att gå över lik. Vi behöver ta bort hjältestatusen på dom som gör det och hylla sportsmannanda i högre grad än i dag.
Jag kanske låter som en moraltant nu, men jag är så jävla trött på det här fenomenet. Idrotten ska inte bli en arena för små människor att vältra ur sig all möjlig dynga från sina egna tillkortakommanden. Idrotten ska vara en god kraft i samhället där man får lära sig att ta sig fram med schyssta medel och med respekt för sin motståndare. Annars kan vi lägga ner.
Kommentarer
Trackback
