Mail

Hade en ganska kul mailkonversation med min bror och Kristian Gustafsson häromdan. Tyckte att alla tre tillförde någonting som fick en att dra på mun och sammantaget kanske vi nådde nånting som med en extremt generös tolkning i vissa delar skulle kunna kallas nånting så överpretentiöst som"tänkvärt".

Det hela började med att Per, som febrilt försöker få tiden att gå på sitt jobb som han snart ska sluta på, mailade ett klipp på  Steve Jobs. Om du inte orkar klicka på länken kan man sammanfatta det med att Jobs, grundaren av apple, har filmats i ett antal olika föreläsnings/ produktlanseringssituationer och sen har nån suttit och klippt ihop alla gånger han använder sig av ett antal favorituttryck. Så här ur sitt sammanhang blir det ganska komiskt eftersom han använder ett antal uttryck ganska frekvent och på ett till synes spontant sätt, men de återkommer med samma skenbart spontana tonfall, betoning och ibland även handrörelser hela tiden. Fint så. Nån med en förmodad dragning åt autism har alltså lagt märke till detta och lagt en inte oansenlig tid på att klippa samman detta och skapat lite humor i vardagen.

Det intressenta börjar egentligen när man läser en kommentar till klippet i youtube-kommentarerna. Det är Kritian som först lägger märke till denna kommentar och mailar den till oss andra. Kommentaren lyder:

"DunkelStern (23 timmar sedan) > bill gates and steve jobs they are both idiots  The first one is nerd and copy > the second is "look I am the best, even my shit is gold" btw apple's design  have nothing "wow" is just nice nothing more nothing less... I am designer i  know what is design because the 50% design and other 50% is the way what you > represent that.  any way both they are assholes they are no angels in this days...  99% believes what soft must be free, the other 1% is programers >P.S. sorry for my english"

När jag får detta mail från Kristian blir jag på så fnissigt humör att Formexbeställningarna som ligger i en jättehög på skrivbordet får vänta och jag skriver ett mail till de andra där jag kommenterar kommenteraren:

"Det jag nog älskar mest med det detta inlägg är hur kommenteraren hänvisar till att Apple´s design är ok, inte mer, med motiveringen "I am designer i know what is design". Sen att nästan hela världen gillar apple´s design, det spelar ingen roll, för han ÄR designer.

Jag tror att det blev så här med dagens flytande gränser där man i princip aldrig "blir" ett yrke utan alla jobbar med lite vad som helst. Han känner ett sånt behov av att hävda en särart som designer att han tycker sig ha en relevant information, som är mer än bara en åsikt, att delge oss andra som inte är designare. Sen att vi helt enkelt gillar hur produkterna ser ut, vilket är en viktig del i varför de säljs, vilket på kommersiella produkter bör vara själva definitionen av bra design, det spelar ingen roll för han ÄR designer.

Jag kan känna en viss sympati med en sån vilsen själ även om han naturligtvis är dum i huvet. J"


Per, återigen själaglad att få ett litet avbrott i sin jobbfördrivartid svarar ganska rappt:

"Haha.

Jag gillar mest hans summering. Det ser faktiskt ut som ett allvarligt försök att komma till kärnan med varför han inte gillar Steve och Bill. Ifall någon inte förstår hans resonemang kring designen så spelar det inte så stor roll för "any way both they are assholes"

. /Per"


Kristian, den lite mer ansvarsfulle av oss svarar inte på arbetstid, utan väntar, som det verkar, till lunchen. En eloge. Svaret är ickedestomindre publicervärt eftersom han lyckas hitta en tredje intressant infallsvinkel:

"Man kan ju också tycka lite synd om Bill, ja menar vad hade han med det här att göra egentligen. I vilket fall involveras han (före Steve som åtminstone figurerade i klippet) i första meningen och blir raskt idiotförklarad. Detta mina herrar är en klassisk bitterhet. /K"


Så har ännu en dag gått och tre människor har fått roa varandra genom att kommentera en kommentar och le lite i mjugg åt en stackars småbitter designer från ett icke engelskspråkigt land. Ingenting har förändrats i världen, men ändå känns det som att såna här saker ibland kan vara stora i all sin litenhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0