En idrottsdomares mardröm

Jag dömde under några år av mtt liv volleyboll i seriespel. Det blev alltid ganska många matcher per år, upp emot tjugo stycken brukade jag skipa rätt i. Jag var, utan att skryta, hyggligt bra på det. Anledningen till att jag var relativt uppskattad som domare var att jag dels kunde reglerna mycket bra, dels att jag själv spelade volleyboll på hyfsat hög nivå och därmed hade en bra förståelse för vad man som spelare uppskattar hos en domare och, det kanske viktigaste, att jag hade som ambition att synas minsta möjliga. Den värsta egenskapen en domare kan ha, förutom att vara totalt okunnig om sin sport, är, enligt mig, att vilja vara i händelsernas centrum. Det har hänt alldeles för många gånger att domare tar tuffa beslut för att de har en önskan om att göra ett avtryck i matchen. I volleyboll är det sällan ett jätteproblem eftersom ett eller två felaktiga domslut visserligen är irriterande, men mycket sällan helt avgör en match. Dä ar det värre i ishockey och framförallt fotboll där en enda feldömd straffsituation kan vara skillnaden på var poängen hamnar.

Igår dömde domaren Patrik Sjöberg (nej, en annan Patrik Sjöberg även om det i just den här matchen hade blivit lika lite fel med den kokainsnortande, brasiliensoftande höjdhopparen som domare) matchen mellan Frölunda och Luleå. Han gjorde under en enda sekvens sig skyldig till de två värsta brotten en domare kan göra. Han ville vara i händelsernas centrum och han kunde inte reglerna. Han tog först ett, med lekmannaögon, tveksamt beslut och visade ut en Luleåspelare, Jaroslav Obsut, på ovanligt stränga 2+2 minuters utvisning och här kändes det absolut som att han ville vara lite i centrum. Men det var ändå bara ett tveksamt domslut och kan mycket väl ha varit rätt, vad vet jag. Men sen gjorde Frölunda under denna utvisning 3 mål. 3 st. Jag, som har tittat en hel del på hockey, men ingalunda är någon regelexpert tänkte direkt att "hur fasen kunde de göra tre mål, nollas inte utvisningen när de gör ett?" Jag hade visserligen fel, tydligen kan man göra två mål när det är en 2+2minutare, under förutsättning att man gör det första inom de första två minuterna. Men att jag hade fel spelade ju mindre roll, jag satt hemma och agerade soffpotatis. Det värsta var att domaren också hade fel, fast åt andra hållet. Efter det andra målet skulle båda utvisningarna ha nollats. Det hade alltså kunnat bli max 2 mål. 

Domaren kunde altså inte reglerna. Det får förstås inte hända. Det här är elitserien, det är dessutom slutspel som ska ha med de bästa domarna. Samtidigt måste jag själv känna med honom. Han hängs nu ut som en komplett idiot. Visst, han hade fel, visst, han borde verkligen inte haft fel, han gjorde inte sitt jobb tillräckligt bra den där kvällen. Men vem har inte gjotr misstag på sitt jobb som varken får eller ska kunna hända? Jag har själv dragit iväg pallar med ett ordervärde på en bra bit över 100.000 kronor till komplett fel spanska adress. Jag har köpt utrustningar för miljonbelopp som inte alls funkade som det var tänkt. Jag har tagit ett antal idiotiska beslut som har fått mig att stundtals fundera om allt står rätt till under pannbenet. Men jag har aldrig varit med om att TV har filmat och gottat sig i repriser över mina dumheter,  jag har aldrig blivit kritiserad på bästa plats i aftonbladet för det jag har skämts mest för.

Tur att man inte satsade på en karriär som domare.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0