Humor

Vad är egentligen kul? Vad är humor? Jag har tidigare i något inlägg nämnt hur Stina ibland kan finna de mest aparta saker roande, som när jag eller Elin sopar t.ex. Det är på något sätt svårt att intellektualisera kring humor. Och man kan ju tycka att såna som Groucho Marx ("jag skulle aldrig gå med i en förening som skulle acceptera mig som medlem") eller Oscar Wilde ("Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ert fall är jag beredd att göra ett undantag")  är ganska kul. Och man skulle på ett sätt verkligen vilja att det var sådana personer och deras uppenbara slagfärdighet och fyndighet som man skrattade som allra hjärtligast åt. För det känns ju både kultiverat och förfinat att se detta som sitt höchtes gut på humorskalan.

Samtidigt bör man ju vara ärlig mot sig själv och inse att det som verkligen får en att gapskratta ju är helt andra saker. Jag kan t.ex. dö av skratt åt den här tydligen ryske sångaren vid namn Kirkorov som under ett "live"framträdande blir så till den milda grad skrämd av att en liten rar tant nuddar honom att han vrålar ut sin skräck rakt ut i luften, därmed sabbande den dittillsvarande kanske åtminstone hjälpligt upprätthållna illusionen att han inte sjunger playback. Kolla här

SÅNT skrattar jag åt. Groucho Marx får ursäkta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0