En liten inblick i Svenssonlivet i ett radhus i Almby
De allra flesta morgnar ser ungefär likadana ut hemma hos oss. Stina börjar skruva på sig nånstans runt 05.30 och jag och/eller Elin gör vårt allra bästa för att få henne att somna om igen. Nånstans runt 06.00 är hon så slutgiltigen vaken och det är dags för hela familjen att gå upp. Så såg det inledningsvis ut även förra onsdagsmorgonen. Jag låg och halvsov och petade med jämna mellanrum in nappen som Stina hade tappat och hon slumrade in ett tag till. Elin sov fortfarande. Trodde jag.
Helt plötsligt, utan någon som helst förvarning, vrålade Elin rätt ut i luften; ”SOPERA FÖR I HELVETE!!!” och innan ljudvågorna har hunnit vibrera klart i rummet var hon med ett svisch ute ur sovrummet och ute i carporten där soptunnorna står. Usain Bolt, om han av någon extremt märklig anledning hade varit närvarande vid tillfället, hade inte haft en sportmössa att hänga på utan hade fått äta damm.
Motivationen att skrika kraftord och eder rätt ut i luften samt att springa iväg som om man har eld i ändalykten må vara svår att förstå för den som inte är småbarnsförälder och har en soptunna som är bräddfull med sopor som till 97% består av blöjor, vilket medför att man när man öppnar den, för att slänga i en soppåse, förnimmer med oönskvärd tydlighet hur Hades måste lukta. Det stinker ibland så att man får ställa sig frågan ”kan man dö av dålig lukt?”. Vid tillfället var det 14 dagar kvar till nästa tömning och det hade kunnat ta en ände med totalt kaos.
Så visst var det bra att Elin reagerade med den handlingskraft som hon gjorde, även om jag vid det aktuella tillfället fruktade att hennes förstånd totalt hade svikit.
