kyljohan

Just nu är det högtid för alla som med ett stolt, pillemariskt leende och något dimmigt i blicken kallar sig någonting i stil med "sportanalfabeter" eller "sportidioter". Jag förundras varje gång över med vilken stolthet många bekänner sig till denna skara. Jag tror bara det är inom sport och matematik och i viss mån politik och data som det finns så enormt mycket status i att erkänna att man brister i kunskaper. Man hör ju sällan någon med rak rygg och stolt blick fnissa fram att man har så otroligt svårt att t. ex. stava rätt. "Hö hö hö, jag är helt dum i huvet när det gäller musik. Vem är Elvis sa du?" Men vad gäller sport försöker man  övertrumfa varandra i att inte ha hört talas om Stefan Holm eller ha en blekaste aning om vem Carolina Klüft är.

För mig är detta en märklig företeelse. Jag har också mina områden där kunskaperna brister betänkligt, men jag har inget behov av att kokettera med min okunskap. Men vad gäller sport är det legio att vara stolt övar att inte ha den mest basala allmänbildning. Skumt.